Tidigare radiochefen Mats Svegfors förbryllar. Minst sagt.
Den där frågan i Studio Ett i P1, den som ledningen bett om ursäkt för och fått bortklipp från det arkiverade programmet, var helt okej, menar han i DN.
Studioreportern frågade Israels ambassadör Isaac Bachman om judarna har något eget ansvar för den ökande antisemitismen. Alltså om judehatet är judarnas fel; en av världens äldsta rasistiska tankefigurer.
Ambassadören förklarade att han vägrar svara på en sådan fråga, men programledaren stod på sig och upprepade frågan. Då gjorde Bachman en jämförelse: det är som att fråga en våldtagen kvinna om hennes ansvar för övergreppet.
Innan sändningen var över hade ledningen bett om ursäkt och på Twitter låg ursäkten: ”Studio Ett ber om ursäkt för frågan till Israels ambassadör om judarnas eget ansvar. Vi menar självklart inte att skuldbelägga judar.”
Fel tänkt, fel gjort, menar Mats Svegfors:
”Det ligger i intervjuandets metodik att man ställer kontradiktoriska frågor. Det var vad Helena Groll gjorde. Avsikten är just att få fram det viktiga svaret.”
Det är orimligt att dödskallemärka vissa frågor, hävdar Svegfors. Som visserligen tycker att det är hårresande att göra ”judar” eller ”judarna” ansvariga för Israels politik, men ändå lyckas blanda ihop detta med att ”göra ‘muslimer’ ansvariga för terrordåden i Paris och Köpenhamn – eller för antisemitismen i Europa”.
Det ena lika illa som det andra, visst. Men att muslimer felaktigt görs ansvariga för terrordåd är inget försvar för antisemitism.
Svegfors vill inte bannlysa frågor som den i Studio Ett som kopplar samman judars eget ansvar och antisemitismen, men tycker däremot att orden ”jihadister” och ”islamism” ska bort. För att orden används fel.
Så hamnar Svegfors i samma märkliga tankemönster som Jan Guillou i Aftonbladet i söndags. Guillou utgick från det i och för sig alarmerande faktum att moskéer i Sverige utsatts för attentat – men landar i att det är fel att judar i Sverige får extra skydd efter de senaste attentaten i Paris och Köpenhamn och efter en lång tid av tilltagande antisemitism:
”Man har posterat stridsutrustade specialpoliser med särskilt häftiga tyska kulsprutepistoler utanför landets synagogor och judiska skolor. Samtidigt dånar en våldsamt aggressiv debatt på landets liberala ledarsidor om antisemitismen i Sverige. Inte, således, om den dominerande formen av svensk rasism som riktar sig mot araber och muslimer.”
Som om det inte gick att tänka två tankar samtidigt. Som om antisemitism och hot mot svenska judar skulle bli mer acceptabelt för att muslimer trakasseras. Denna perverterade lika-goda-kålsupare-teorin är lika otäck som den är obegriplig.
